Det är med glädje jag läser
Inte vara rädd av Karin Ahlin (Alfabeta 2014) som handlar om två gosedjur, Tigern och Taxen, som övervinner sina rädslor. Att göra nyskapande småbarnsböcker är inte lätt.
Det ska vara enkelt, fantasifullt och meningsskapande på ett sätt som både förmedlare och barn kan acceptera. Att balansera mellan förmedlarnas behov av att ha koll på vad småbarnen fått ut av, kanske rent av lärt sig av böckerna och samtidigt lyckas fånga barnens läsglädje, måste vara en komplicerad process.
Inte vara rädd har intressanta perspektiv. Rädslan skildras i texten och illustrationernas skeva perspektiv, så som det kan kännas när man är rädd, inte har koll på läget. Då det är lite svindlande. Kanske för att man skrikit eller gråtit sig yr, eller för att det är mycket man inte vet. Rädslan skildras också i figurernas litenhet i huset. på bilder där flera våningar syns på en gång. Man skulle kunna säga att illustrationerna kännetecknas av stora kontraster med hjälp av skillnader i färgsättning mellan väggar, trappor och golv. Jag tänker skev kubism, naivism inspirerat av collageteknik. Jag tänker något nytt och roligt.
/Karin
